Budskap: Jag tycker budskapet är att andar kan påverka saker och ting. Säga till sina kära och hindra personer.
Vad jag tyckte om boken: Jag tyckte den var bra, men inte den bästa boken jag har läst. Jag älskar inte att läsa, men jag gör det om det är en jättebra bok eller om det är skolarbete. Den var lite spännande då och då, men ibland tyckte jag saker som var med inte behövde vara med i boken (vad kommer jag inte ihåg nu).
En scen: När mördarna kom och tog penningarna och sedan tog livet av alla, även om Elsalills fostersyster bad för sitt liv. Det var en hemsk scen och det värsta är att det händer även idag.
Kan jag känna igen mig i boken?: Jag känner inte igen mig så mycket förutom att jag tycker övernaturligt är intressant. det är så hemska saker som händer och jag är glad att jag inte har varit med om sånt.
torsdag 19 april 2012
Slutet
Hur boken avslutas: Boken avslutas med att Elsalill får reda på att det är Sir Archie, Sir Reginald och Sir Filip var mördarna. Sir Archie lärde Elsalill känna under berättelsen och Sir Reginald och Sir Filip är Archies vänner. Elsalill känner att hon måste berätta för ''polisen'' vilka mördarna var, men på samma gång känner hon att hon föråder sin älskade Sir Archie.
Sir Archie får reda på att hon har anmält honom och han blir mycket vred (arg). Elsalill försöker intala Sir Archie att fly från Marstrand men har är kvar och berättar för Elsalill hur det gick till när de gjorde det hemska brottet, Elsalill vill inte lyssna, men han fortsatte.
Elsalill fortsatte att be sir Archie att fly, då tog han tag i henne med båda händerna och använde henne som en sköld. Krigarknektarna stod med sina spjut, men vågade inte göra någonting för jungfrun han höll i, hon var bättre än ett starkt bröstharnesk.
Elsalill får tag på ett spjut och sätter det mot sitt hjärta, hon trycker till.
Sir Archie rymmer med Elsalill på armen.
Torarin åker ut på isen mot skeppet som sir Archie har kommit med, han talar med skepparen om att de har mördare på båten och efter lite mer prat så säger skepparen att de ska binda dessa mördare.
Torarin tar brottslingarna dit dem hör hemma (fängelset). Skepparen ser att kvinnor och barn i svartklätt kommer emot skeppet, de säger, ''Vi äro komna hit för att hämta en ung jungfru, som är död. Dessa mördare hava bekänt, att hon gav sitt liv, för att de inte skulle undkomma, och nu hava vi, alla kvinnor i Marstrand, gått ut för att hämta henne till vår stad med all den heder, som henne tillkommer''.
Vad det står i det sista meningarna: ''Men allt som kvinnorna framskredo, så bröto storm och vågor in bakom dem och vräkte upp isen, där de nyss hade vandrat, så att, då de voro komna till Marstrand med Elsalill, stodo alla havets portar öppna.''
Jag får ett intryck av att när de hade tagit Elsalill upp på land så öppnas isen så att skepparen och hans besättning kan åka tillbaks till sitt hemland.
Viktigt citat: ''Vill du hjälpa mig att bära Elsalill för ett ögonblick, sade sir Archie, medan jag lägger hennes kappa omkring henne?
Sir Reginald tog emot Elsalill i sina armar, men med detsamma blev han så förfärad, att han lät henne glida mellan sina händer ned på isen.
Jag visste inte, att Elsalill var död! sade han.''
Detta citat talar om oss att Elsalill är död vilket är stort eftersom hon är med mycket i boken.
Ett passande slut?: Jag tycker det är ett relativt passande slut förutom att Elsalill tar död på sig, men det som är bra är att mördarna åkte fast. Slutet och börjar passar ihop genom att Elsalill har fått bo hos Torarin och när hon dör så blir Torarin sorgsen. Torarin och Elsalill hade en relation till varandra.
Sir Archie får reda på att hon har anmält honom och han blir mycket vred (arg). Elsalill försöker intala Sir Archie att fly från Marstrand men har är kvar och berättar för Elsalill hur det gick till när de gjorde det hemska brottet, Elsalill vill inte lyssna, men han fortsatte.
Elsalill fortsatte att be sir Archie att fly, då tog han tag i henne med båda händerna och använde henne som en sköld. Krigarknektarna stod med sina spjut, men vågade inte göra någonting för jungfrun han höll i, hon var bättre än ett starkt bröstharnesk.
Elsalill får tag på ett spjut och sätter det mot sitt hjärta, hon trycker till.
Sir Archie rymmer med Elsalill på armen.
Torarin åker ut på isen mot skeppet som sir Archie har kommit med, han talar med skepparen om att de har mördare på båten och efter lite mer prat så säger skepparen att de ska binda dessa mördare.
Torarin tar brottslingarna dit dem hör hemma (fängelset). Skepparen ser att kvinnor och barn i svartklätt kommer emot skeppet, de säger, ''Vi äro komna hit för att hämta en ung jungfru, som är död. Dessa mördare hava bekänt, att hon gav sitt liv, för att de inte skulle undkomma, och nu hava vi, alla kvinnor i Marstrand, gått ut för att hämta henne till vår stad med all den heder, som henne tillkommer''.
Vad det står i det sista meningarna: ''Men allt som kvinnorna framskredo, så bröto storm och vågor in bakom dem och vräkte upp isen, där de nyss hade vandrat, så att, då de voro komna till Marstrand med Elsalill, stodo alla havets portar öppna.''
Jag får ett intryck av att när de hade tagit Elsalill upp på land så öppnas isen så att skepparen och hans besättning kan åka tillbaks till sitt hemland.
Viktigt citat: ''Vill du hjälpa mig att bära Elsalill för ett ögonblick, sade sir Archie, medan jag lägger hennes kappa omkring henne?
Sir Reginald tog emot Elsalill i sina armar, men med detsamma blev han så förfärad, att han lät henne glida mellan sina händer ned på isen.
Jag visste inte, att Elsalill var död! sade han.''
Detta citat talar om oss att Elsalill är död vilket är stort eftersom hon är med mycket i boken.
Ett passande slut?: Jag tycker det är ett relativt passande slut förutom att Elsalill tar död på sig, men det som är bra är att mördarna åkte fast. Slutet och börjar passar ihop genom att Elsalill har fått bo hos Torarin och när hon dör så blir Torarin sorgsen. Torarin och Elsalill hade en relation till varandra.
tisdag 27 mars 2012
Boken som klassiker
Vad gör min bok till en klassiker: Boken är skriven på gammelsvenska och är skriven på ett helt annat sätt än vad böcker är skrivna idag. Selma Lagerlöf skrev övernaturliga sagor/berättelser och då var det nog inte måna som trodde på andar och att döda människor kan tala med levande människor, de trodde mer på tomtar, troll, vättar etc.
Boken har en beättelse om mord, andar och stöld, det finns berättelser idag med samma tema men inte på samma sätt.
Selma Lagerlöf framställde människor och deras känslor som både fängslar och förundrar. Hon kunde gjuta saga och verklighet tillsammans, hon lyckas med att fängsla läsaren med fantastiska historier. Många av hennes böcker har blivit till svenska klassiker.
Temat i boken gillar många människor både då Selma levde och idag, det är spännande, trevliga berättelser som ger spänning och mystik i vardagen.
Vilket värde har min bok för oss människor idag: Jag skrev i första paragrafen att människor gillar mystik och spänning i sin vardag. Andar, troll, mord och stöld tycker många om att läsa för man vill inte uppleva det själv men att läsa en berättelse som inte är sann är intressant och roligt att läsa.
Berättelser som dessa har funnits länge och de går till personer till personer och många gillar dem.
Hur författaren relaterar till berättelsen/miljön: Selma levde på 1500-talet, många levde på landet och det gjorde Selma Lagerlöf. Hon skrev nog mycket som relaterade till henne och det gör nog många författare, det är lite lättare att skriva en berättelse om man relarterar den till sig själv, då har man sina egna erfarenheter. Jag har skrivit tidigare att jag tror Selma såg och hörde andar och då vill hon skriva det i sina böcker.
Man såg på människor på olika sätt, beroende på vilken klass de låg på. En fattig person kanske inte hade så lätt bland lite ''rikare'' personer. Rikare personer hade det mycket lättare i sitt liv för att de hade mycket pengar och kunde få mat, de accepterades nog mycket lättare pågrund av sina pengar och kläder.
Skillnad mellan män och kvinnor: Idag så är det relativt jämställt mellan män och kvinnor, men det skulle kunna förbättras mer. Nya Zeeland har bättre jämställdhet mellan män och kvinnor, deras land styrs mestadels av kvinnor vilket är bra, det borde bli så mer i Sverige.
Har författaren skapat en verklig historia: Jag kan tänka mig att delar av denna berättelse kan vara sanna, hon skriver inte en helt exakt sann historia. Detta med andar, idag tror jag att det är mer tolererat, men om man tror på sånt ska man nog ändå tänka på vad man säger. Många människor tror inte på sånt och om då en person kommer och säger att hon/han gör det så kan många människor trakassera eller tycka personen verkar helt ding i roten.
Vad som är sant i boken är hur samhället var uppbyggt, folk trodde på tomtar och troll, man hade hög respekt för prästen och det var olika klasser på människor. Det finns olika klasser på människor idag med, men då var det nästan extremt, mellan fattiga och rika. Idag kan det vara lite svårare för det kan bero på hur människor vill bete sig, jobb, ursprung etc.
Bild nedan: Andar över havet.
Boken har en beättelse om mord, andar och stöld, det finns berättelser idag med samma tema men inte på samma sätt.
Selma Lagerlöf framställde människor och deras känslor som både fängslar och förundrar. Hon kunde gjuta saga och verklighet tillsammans, hon lyckas med att fängsla läsaren med fantastiska historier. Många av hennes böcker har blivit till svenska klassiker.
Temat i boken gillar många människor både då Selma levde och idag, det är spännande, trevliga berättelser som ger spänning och mystik i vardagen.
Vilket värde har min bok för oss människor idag: Jag skrev i första paragrafen att människor gillar mystik och spänning i sin vardag. Andar, troll, mord och stöld tycker många om att läsa för man vill inte uppleva det själv men att läsa en berättelse som inte är sann är intressant och roligt att läsa.
Berättelser som dessa har funnits länge och de går till personer till personer och många gillar dem.
Hur författaren relaterar till berättelsen/miljön: Selma levde på 1500-talet, många levde på landet och det gjorde Selma Lagerlöf. Hon skrev nog mycket som relaterade till henne och det gör nog många författare, det är lite lättare att skriva en berättelse om man relarterar den till sig själv, då har man sina egna erfarenheter. Jag har skrivit tidigare att jag tror Selma såg och hörde andar och då vill hon skriva det i sina böcker.
Man såg på människor på olika sätt, beroende på vilken klass de låg på. En fattig person kanske inte hade så lätt bland lite ''rikare'' personer. Rikare personer hade det mycket lättare i sitt liv för att de hade mycket pengar och kunde få mat, de accepterades nog mycket lättare pågrund av sina pengar och kläder.
Skillnad mellan män och kvinnor: Idag så är det relativt jämställt mellan män och kvinnor, men det skulle kunna förbättras mer. Nya Zeeland har bättre jämställdhet mellan män och kvinnor, deras land styrs mestadels av kvinnor vilket är bra, det borde bli så mer i Sverige.
Har författaren skapat en verklig historia: Jag kan tänka mig att delar av denna berättelse kan vara sanna, hon skriver inte en helt exakt sann historia. Detta med andar, idag tror jag att det är mer tolererat, men om man tror på sånt ska man nog ändå tänka på vad man säger. Många människor tror inte på sånt och om då en person kommer och säger att hon/han gör det så kan många människor trakassera eller tycka personen verkar helt ding i roten.
Vad som är sant i boken är hur samhället var uppbyggt, folk trodde på tomtar och troll, man hade hög respekt för prästen och det var olika klasser på människor. Det finns olika klasser på människor idag med, men då var det nästan extremt, mellan fattiga och rika. Idag kan det vara lite svårare för det kan bero på hur människor vill bete sig, jobb, ursprung etc.
Bild nedan: Andar över havet.
torsdag 22 mars 2012
Vidare på ''Beskrivning av innehållet''
Vilken bild får du av storstadslivet: Berättelsen utspelar sig Bohuslän ute på landet och har absolut inget som helst med
storstäder att göra. Det är byar och småbyar, städer var nog väldigt
ovanligt.
Stockholm på 1500-talet var absolut inte lika stort som det är nu men det var nog ändå en stad.
Idag finns det ju fortfarande småbyar, men det är inte jättevanligt. Det är nog mer vanligt att byar finns längre upp i sverige, ute på landet eller inte så nära stora städer iallafall.
Jag hittar inte så många likheter med då och nu med byar och om vart de ligger mer nu.
Hittills i boken så flyttar inga personer sig utan stannar kvar i Marstrand, fast det sägs i boken att mördarna rymde över den frusna sjön, men att de drunknade.
Jag har läst boken förut och har ett svagt minne om att Elsalill börjar jobba någonstans som är lite mer centralt.
Olika liknelser i boken: ''I detsamma tyckte Torarin att både herr Arne och prästgården försvunno i en dimma, och han själv sjönk djupt ned, såsom hade han fallit från en svinlande höjd''.
Liknelsen i detta citat är att både herr Arne och prästgården försvann i en dimma och att Torarin kände sig som om att han hade fallit från en svinlande höjd.
Hur berättelsen är uppbyggd: Berättaren använder tillbaka blickar när Torarin tänker tillbaka på herr Arne och att det var 14 dagar sen herr Arne och hans familj blev mördade. Det mesta tillbaka blickarna är när Torarin tänker på saker som har hänt. Det har inte hänt någon annan tillbaka blick så långat jag har läst.
Bilden nedan: Vy över Stockholm år 1500
Stockholm på 1500-talet var absolut inte lika stort som det är nu men det var nog ändå en stad.
Idag finns det ju fortfarande småbyar, men det är inte jättevanligt. Det är nog mer vanligt att byar finns längre upp i sverige, ute på landet eller inte så nära stora städer iallafall.
Jag hittar inte så många likheter med då och nu med byar och om vart de ligger mer nu.
Hittills i boken så flyttar inga personer sig utan stannar kvar i Marstrand, fast det sägs i boken att mördarna rymde över den frusna sjön, men att de drunknade.
Jag har läst boken förut och har ett svagt minne om att Elsalill börjar jobba någonstans som är lite mer centralt.
Olika liknelser i boken: ''I detsamma tyckte Torarin att både herr Arne och prästgården försvunno i en dimma, och han själv sjönk djupt ned, såsom hade han fallit från en svinlande höjd''.
Liknelsen i detta citat är att både herr Arne och prästgården försvann i en dimma och att Torarin kände sig som om att han hade fallit från en svinlande höjd.
Hur berättelsen är uppbyggd: Berättaren använder tillbaka blickar när Torarin tänker tillbaka på herr Arne och att det var 14 dagar sen herr Arne och hans familj blev mördade. Det mesta tillbaka blickarna är när Torarin tänker på saker som har hänt. Det har inte hänt någon annan tillbaka blick så långat jag har läst.
Bilden nedan: Vy över Stockholm år 1500
söndag 18 mars 2012
Beskrivning av innehållet
Hur miljön samspelar med intrigen/personerna: Vi befinner oss i en vintrig kustmiljö på den svenska västkusten. Det är kallt och många fartyg är infrysta i isen. Detta medför att mycket sjöfolk och många soldater är strandsatta i Marstrand där detta utspelas. Tack vare att så många är strandsatta når Elsalills berättelse många öron däribland förbrytarnas. Hela intrigen i boken kan byggas upp tack vare den vintriga miljön.
Hade det istället varit en miljö med öppet vatten hade anhopningen av strandsatta människor aldrig skett.
Förbrytarna hade säkert redan varit halvägs till Skottland då Elsalill kunde berätta sin historia.
Hur beskrivs personerna/bakgrund/personlighet: Boken beskriver Herr Arne som en gammal, vithårig man, men han var dock ännu kraftig och reslig.
Boken beskriver hur de står och sitter, hur personer ser ut, om de är gamla, unga, glada eller ledsna.
Beskriver hur de rör sig,
''Torarin kände sig duven och tung. Han hade lagt sig ned på lasset''.
''Medan Torarin låg och dåsade på lasset med halvslutna ögon, gick hans häst, som den bäst tyckte, och då den kom till Solberga prästgård, vek den av gammal vana in genom gårdsledet och gick fram till stalldörren''.
Selma Lagerlöf skriver mycket detaljer med vad och hur mäniskor och djur beter sig, det gör att läsaren blir mer intresserar av berättelsen, om det bara var raka meningar, inga beskrivelser så blir det inte lika fängslande.
Hur personerna förändras genom handlingen: Jag har inte märkt en kraftig förändring på Torarin i boken, men jag kan tänka mig att han förändras lite när herr Arnes familj dör. Han åker runt och pratar mycket om det.
Han kände sig ledsen över vad som har hänt och kände att om han trodde på vad husmodern sade så hade han kunnat hindra denna händelse.
Är personerna starkt knutna till tiden för berättlesen: Jag tycker inte alls att personerna känns morderna i denna berättelse. Torarin är en simpel fattig fiskare och i boken får man också veta att folk fortfarande trodde på troll och väsen. Jag tror på skogsväsen för att det blir kul, då har man en fantasi när man är ute i skogen. Det blir mycket roligare om man tror på någonting som andra säger inte finns. Allt är inte vetenskapligt.
Herr Arne är präst och han var en person som har mycket pengar och ligger på en högre klass än många andra.
Bland byar och folk var prästen alltid (oftast) uppskattad. Folk höll sig till den religionen som var, nu idag får man välja på vad man ska tro på.
Hade det istället varit en miljö med öppet vatten hade anhopningen av strandsatta människor aldrig skett.
Förbrytarna hade säkert redan varit halvägs till Skottland då Elsalill kunde berätta sin historia.
Hur beskrivs personerna/bakgrund/personlighet: Boken beskriver Herr Arne som en gammal, vithårig man, men han var dock ännu kraftig och reslig.
Boken beskriver hur de står och sitter, hur personer ser ut, om de är gamla, unga, glada eller ledsna.
Beskriver hur de rör sig,
''Torarin kände sig duven och tung. Han hade lagt sig ned på lasset''.
''Medan Torarin låg och dåsade på lasset med halvslutna ögon, gick hans häst, som den bäst tyckte, och då den kom till Solberga prästgård, vek den av gammal vana in genom gårdsledet och gick fram till stalldörren''.
Selma Lagerlöf skriver mycket detaljer med vad och hur mäniskor och djur beter sig, det gör att läsaren blir mer intresserar av berättelsen, om det bara var raka meningar, inga beskrivelser så blir det inte lika fängslande.
Hur personerna förändras genom handlingen: Jag har inte märkt en kraftig förändring på Torarin i boken, men jag kan tänka mig att han förändras lite när herr Arnes familj dör. Han åker runt och pratar mycket om det.
Han kände sig ledsen över vad som har hänt och kände att om han trodde på vad husmodern sade så hade han kunnat hindra denna händelse.
Är personerna starkt knutna till tiden för berättlesen: Jag tycker inte alls att personerna känns morderna i denna berättelse. Torarin är en simpel fattig fiskare och i boken får man också veta att folk fortfarande trodde på troll och väsen. Jag tror på skogsväsen för att det blir kul, då har man en fantasi när man är ute i skogen. Det blir mycket roligare om man tror på någonting som andra säger inte finns. Allt är inte vetenskapligt.
Herr Arne är präst och han var en person som har mycket pengar och ligger på en högre klass än många andra.
Bland byar och folk var prästen alltid (oftast) uppskattad. Folk höll sig till den religionen som var, nu idag får man välja på vad man ska tro på.
söndag 11 mars 2012
Tankar om skrivsättet
Tankar om sättet boken är skriven på: ''På den tiden, då kung Fredrik den andre av Danmark regerade över Bohuslän, bodde i Marstrand en fattig fiskmånglare, som hette Torarin. Han var en svag och ringa man.
Hans ena arm var lam, så att han dugde varken till fiske eller rodd.
Han kunde inte vinna sitt uppehälle på sjön som alla andra skärgårdskarlar, utan han for omkring och sålde saltad och torkad fisk till folk på landbacken''.
I dessa menigarna som är de första i boken har jag lite att förstå en sak som säkert är helt självklart.
Det står att han inte duger åt fiske eller rodd för att hans ena arm är lam, hur får han då tag i fiskarna?
Han kanske fiskar själv men han lyckas nog inte så bra.
Ett citat jag tycker kopplar till vad boken handlar om: ''Men oftast kastade Torarin sina blickar till en stor kista av ek, som stod vid foten av himmelssängen. Han såg så ofta på den, därför att han visste, att herr Arne i den förvarade alla sina silverpenningar, och han hade hört, att de voro så många, att de fyllde kistan ända upp till randen''.
Boken heter ju ''Herr Arnes penningar'' så detta citat kopplar mycket till handlingen.
Dessa penningar blir senare i berättelsen stulna.
Utmanar/hindrar min läsning? Jag tycker inte något hindar min läsning för det är en relativt lättläst bok, med tanke på när den skrivdes. T.ex. är=äro, satt=sutto, var=voro. En mening som äe lite annorlunda skrivsättet idag. ''Hör jag inte hur det gnisslar? Hör jag inte hur det filar?'', idag skulle vi ha skrivit mer något i denna stilen,
''Jag hör hur det gnisslar, jag hör hur det filar.
Hans ena arm var lam, så att han dugde varken till fiske eller rodd.
Han kunde inte vinna sitt uppehälle på sjön som alla andra skärgårdskarlar, utan han for omkring och sålde saltad och torkad fisk till folk på landbacken''.
I dessa menigarna som är de första i boken har jag lite att förstå en sak som säkert är helt självklart.
Det står att han inte duger åt fiske eller rodd för att hans ena arm är lam, hur får han då tag i fiskarna?
Han kanske fiskar själv men han lyckas nog inte så bra.
Ett citat jag tycker kopplar till vad boken handlar om: ''Men oftast kastade Torarin sina blickar till en stor kista av ek, som stod vid foten av himmelssängen. Han såg så ofta på den, därför att han visste, att herr Arne i den förvarade alla sina silverpenningar, och han hade hört, att de voro så många, att de fyllde kistan ända upp till randen''.
Boken heter ju ''Herr Arnes penningar'' så detta citat kopplar mycket till handlingen.
Dessa penningar blir senare i berättelsen stulna.
Utmanar/hindrar min läsning? Jag tycker inte något hindar min läsning för det är en relativt lättläst bok, med tanke på när den skrivdes. T.ex. är=äro, satt=sutto, var=voro. En mening som äe lite annorlunda skrivsättet idag. ''Hör jag inte hur det gnisslar? Hör jag inte hur det filar?'', idag skulle vi ha skrivit mer något i denna stilen,
''Jag hör hur det gnisslar, jag hör hur det filar.
Första kapitlet ''I Solberga prästgård''
Förtsa kapitlet inleds såhär: ''På den tiden, då kung Fredrik den andre av Danmark regerade över Bohuslän, bodde i Marstrand en fattig fiskmånglare, som hette Torarin''.
Jag tänker berätta lite om det första kapitlet.
I detta kapitel handlar det mycket om en man som heter Torarin och hans hund Grim.
Torarin är en fattig fiskesäljare som är på väg hem från hans försäljningar.
Torarin pratar med sin trogna vän, Grim, om att vattnet i havet har frusit och de skulle kanske ta vägen över havet. Han hade hört att folk hade pratat om det runt om, det skulle vara en snabbare väg hem.
När de åkte fram på vägen så började Grim att tjuta högljutt och Torarin undrade om det inte var en ulv i närheten, men sedan upptäckte han att det var Grim som lät. Han försökte lugna hunden men han fortsatte.
Det åkte genom Solberga. Torarin hade i tankarna att hälsa på herr Arne i prästgården, han tänkte fråga om herr Arne visste någonting om hur isen var på havet. Han sa till Grim att de säkert skulle få mat där, herr Arne var så trevlig att göra det.
Medan de var på väg mot prästgården så fanns det mörka skogar, odjur och troll av alla slag som vågade sig ned på öppen mark, sedan det hade blivit mörkt.
Det fanns ingen annan de kunde kasta sig över än den fattige Torarin.
Grim var orolig, han fortsatte att tjuta, då brast Torarins tålamod, då tog han hunden i nackskinnet och kastade ner honom från lasset, men Grim fortsatte att tjuta ända tills Torarin körde in genom ett mörkt portvalv och kom in på prästboställets gård.
I prästgården satt prästen, herr Arne, hans fru och hjälpprästen. De fanns tre drängar och de var två pigor.
Längst nere vid bordet där alla satt, satt två barn. Den ena var herr Arnes sondotter och hon var inte mer än fjorton år. Det andra barnet var fader- och moderlös.
Torarin upptäckte en kista. Han visste att herr Arne förvarade sina silverpenningar i den.
Den gamla husmodern (frugan) frågade herr Arne, ''Varför slipa de knivar på Branehög?''
Herr Arne strök henne över handen för att lugna henne, men han svarade inte. Det är något som skrämmer herr Arnes hustru.
Herr Arne började tala om hur när han kom till Bohuslän och började predika.
''Ha vi inte sett fiender ligga i bakhåll för oss, då vi drogo till Guds hus? Ha vi inte varit bortdrivna ur prästgården, och ha vi inte måst draga till skogen som fredlösa? Avstår det oss att bli över oss givna och förlora modet för ett ont varsel?'', sade Arne.
Efter det så tänkte de andra, ''Det är ju sant. Gud har skyddat herr Arne i de största faror.
Jag tänker berätta lite om det första kapitlet.
I detta kapitel handlar det mycket om en man som heter Torarin och hans hund Grim.
Torarin är en fattig fiskesäljare som är på väg hem från hans försäljningar.
Torarin pratar med sin trogna vän, Grim, om att vattnet i havet har frusit och de skulle kanske ta vägen över havet. Han hade hört att folk hade pratat om det runt om, det skulle vara en snabbare väg hem.
När de åkte fram på vägen så började Grim att tjuta högljutt och Torarin undrade om det inte var en ulv i närheten, men sedan upptäckte han att det var Grim som lät. Han försökte lugna hunden men han fortsatte.
Det åkte genom Solberga. Torarin hade i tankarna att hälsa på herr Arne i prästgården, han tänkte fråga om herr Arne visste någonting om hur isen var på havet. Han sa till Grim att de säkert skulle få mat där, herr Arne var så trevlig att göra det.
Medan de var på väg mot prästgården så fanns det mörka skogar, odjur och troll av alla slag som vågade sig ned på öppen mark, sedan det hade blivit mörkt.
Det fanns ingen annan de kunde kasta sig över än den fattige Torarin.
Grim var orolig, han fortsatte att tjuta, då brast Torarins tålamod, då tog han hunden i nackskinnet och kastade ner honom från lasset, men Grim fortsatte att tjuta ända tills Torarin körde in genom ett mörkt portvalv och kom in på prästboställets gård.
I prästgården satt prästen, herr Arne, hans fru och hjälpprästen. De fanns tre drängar och de var två pigor.
Längst nere vid bordet där alla satt, satt två barn. Den ena var herr Arnes sondotter och hon var inte mer än fjorton år. Det andra barnet var fader- och moderlös.
Torarin upptäckte en kista. Han visste att herr Arne förvarade sina silverpenningar i den.
Den gamla husmodern (frugan) frågade herr Arne, ''Varför slipa de knivar på Branehög?''
Herr Arne strök henne över handen för att lugna henne, men han svarade inte. Det är något som skrämmer herr Arnes hustru.
Herr Arne började tala om hur när han kom till Bohuslän och började predika.
''Ha vi inte sett fiender ligga i bakhåll för oss, då vi drogo till Guds hus? Ha vi inte varit bortdrivna ur prästgården, och ha vi inte måst draga till skogen som fredlösa? Avstår det oss att bli över oss givna och förlora modet för ett ont varsel?'', sade Arne.
Efter det så tänkte de andra, ''Det är ju sant. Gud har skyddat herr Arne i de största faror.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)